Igår bar det av med buss in till huvudstaden San Salvador, med det nationella universitetet i sikte. Min vän Karen har sedan tidigare matchat ihop mig med en nationalekonomisk professor där som jag nu skulle samtala med kring min studie. Ännu en gång är jag så tacksam över att ha träffat Karen och än mer över att hon ställer upp och hjälper mig så mycket på plats här och nu.
Mötet med professorn var givande och gav en del givande inputs och tankar till utformandet av enkäten. Själv hade han dock inte så mycket kunskap kring själva ämnet ”våld i nära relationer” och hur problemet påverkas av olika ekonomiska situationer, som då exempelvis olika arbetsmarknadssituationer. Så han skickade mig vidare till en annan samhällsvetenskaplig institution på universitetet där de studerar ämnen närmre relaterade till min studie. Där var högsta hönset inte tillgänglig förrän klockan två på eftermiddagen så under tiden tog jag och Karen en sväng till ett närliggande köpcentrum för att leta efter chiafrön och för att äta.
Sedan dödade vi ytterligare timmar genom att gå runt på universitetsområdet och kolla in en del väggmålningar som vackert pryder skolans byggnader!
Men äntligen slog klockan två och väl värt väntan fick jag en timmas samtal med en professor som gav extremt intressanta inputs och väl värt material för studien. Han bekräftade mycket av de artiklar och tidigare studier gällande våld i nära relationer i Latin Amerika jag läst och välkomnade mig vänligt tillbaks till vidare diskussioner, vilket jag helt klart kommer utnyttja när jag kommit längre i själva insamlingsarbetet! Så det blev helt klart en dag värd några timmars bussresa samt väntan! Over and out, nu väntar ännu en solnedgång i paradiset i nya vänners sällskap.
Kommentera