fannieelveljung.blogg.se

Bussresa och Guatemala City
Så, semestern har börjat och jag har efter en 14 timmars lång bussresa gränsat både Honduras och El Salvador för att hamna i ett färgstarkt Guatemala. Den långa bussresan med utsikt över torra men vackra landskap bjöd på både intressanta och ointressanta samtal. Jag hamnade nämligen bredvid en 78årig man från Guatemala som inte hade vilja att sluta samtala trots mina många försök att zoona ut från den sociala sfären. Mitt första försök, att sätta hörlurar med musik i öronen lyckades sämst. Så jag gick över till att läsa en bok, även det lyckades sådär. Varje gång jag bläddrade sida var jag nämligen tvungen att lämna en recension om vad som hänt. Försök nummer tre blev att ta fram min dator för att titta på film, men inte ens det såg han som ett hinder för fortsatt samtal. Och jag vet inte om det var den stängda svensken i mig som kom fram, hon som ensam gärna tar upp två säten när hon åker buss, eller om det bara var tröttheten i mig som gjorde att jag inte riktigt kände för att samtala konstant dessa 14 timmar. Och trötthet var ordet, för jag lyckades tillslut somna, men eftersom jag pratar i sömnen fortsatte förmodligen vårt samtal trots det.

Två danska tjejer var även dem på resande fot upp mot Guatemala så vi tre tog sällskap till ett hostel i Guatemala City så fort vi kom fram. Vi alla hade både läst och hört att det ska vara extremt farligt i denna huvudstad, särskilt kvälls/natt tid men eftersom vi tog taxi från stället där bussen stannade till vårt hostel var detta inget vi märkte av.

Lago de Atitlan och Chichicastenango
Morgonen efter tog jag mig med en Chicken bus till den vackra vulkansjön Lago de Atitlan. En Chicken bus är, för er som inte vet, en färgglad gammal Amerikansk skolbuss och det är dem som utgör all busstrafik i Central Amerika om en bortser från dyra turistbussar och en del stadsbussar som finns i exempelvis Guatemala City.
Chickenbus!

Efter tre byten och en mindre peng Quetzales, kom jag fram till byn Panajachel vid Lago de Atitlan och checkade där in på Hotel Victoria, där hotelldirektören var extremt trevlig och gav mig alldeles för mycket information om vad en runt sjön kan hitta på för att jag ens skulle kunna ta in hälften. Byn i sig, Panajachel, var dock relativt liten, full till bredden av secondhandaffärer och marknadsstånd där kvinnor klädda i färgstarka klänningar sålde ännu färgstarkare kläder, tyger och souvenirer. Och trots himlens disigt grå färg möttes jag av allt annat än just ett grått Guatemala. 

Hotelldirektören som jag nämnde bjöd med mig ut på middag och eftersom jag reser ensam hade jag svårt att hitta anledning att tacka nej. Så en middag tillsammans fick det bli, och en väldigt intressant sådan. Eftersom han är född i Guatemala gav det mig ett ypperligt tillfälle att få reda på mycket om kulturen, politiken, religionen och annat intressant som rör landet. Vi åt goda popusas som är en typisk maträtt från El Salvador på ett litet hak med en kokerska som var just från El Salador.

Popusas ser ut såhär, och är en slags tortilla fylld med ost och valfritt tillbehör i mitten.

Morgonen efter tog hotelldirektören, Jader, dessutom med mig till landets största marknad som jag annars hade tänkt ta buss till, men gratis skjuts i bil var svårt att tacka nej till, även det. Kanske var det lite väl blåögt att hoppa in i en bil med en man från Guatemala som jag inte känns särskilt länge, men ibland får en lita på sitt egna omdöme om vad som faktiskt är säkert och inte, och jag kände mig lugn– so off we went! Till den minst sagt spektakulär marknaden i Chichicastenango.

Kulturen lös starkare än solen på den klarblå himlen med alla vackert klädda kvinnor med sina egenvävda klädesplagg, mattor, filtar, kuddfodral, accessoarer och andra souvenirer. Trots att jag dagen innan tyckt att jag mött landets kultur var det inget i jämförelse med detta. Alldeles snurrig vimlade jag runt bland de olika stånden med de små söta mayakvinnorna som inte bara fick mig att framstå som extremt lång utan som också lyckades be mig köpa allt de sålde. Så jag hoppas framöver på att bli bjuden på en massa maskerader i Sverige så jag får användning av mina nya mayaplagg som förövrigt redan gjort min väska överfull.

Tortillas gjorda på Blå majs, tyvärr en riktig flopp enligt mig! Föredrar min mamma mayras vanliga tortillas, eller mina egna!

 

Ta en närmre titt på denna bild ovan! Haha, älskar den! 

 

Till och med kycklingarna var färgsprakande på denna marknad! 

 

Hur som helst kom vi tillbaks till Panajachel vid 12 och efter förmiddagens tur hade jag både lurat i hotelldirektören att jag hade pojkvän och att jag inte pratat med min familj på flera dagar, så att jag med legitim anledning kunde smita iväg till ett café för att skypea med familjen (läs: gå till stranden utan att få sällskap av honom).

 

Här har vi hotelldirektören Jader poserandes framför sin bil haha

Denna dag var desto friare från moln vilket gjorde att jag hade möjlighet att se ut över sjön och de omkringliggande vulkanerna desto bättre. Otroligt vackra vyer och jag la mig till rätta på en liten strand för att sola och bada lite.

Efter några timmar kom ett gäng killar och jag som hade en intressant podcast i hörlurarna tänkte inte mer på det. De väsnades en del men jag fortsatte lyssna på min poodcast utan att riktigt uppmärksamma dem. Jag märkte dock strax därpå att en mindre militär-båt närmade sig stranden och några poliser gick dessutom förbi mig där jag låg i min bikini. Två män tog av sig byxorna och gick i sjön. För att simma ut till båten, tänkte jag...? Kanske är det slagsmål på gång? Stämningen var sådan nämligen. För det härjades en del vid land. Jag förstod ingenting. Tills de två männen som gått i sjön bara några sekunder därpå drog upp en man ur vattnet. Död. Rakt framför ögonen på mig och den numera stora folksamlingen på land. Jag drog snabbt på mig kläderna och fascinerades absurt av hur orörda människorna runt omkring mig verkade. Själv kunde jag varken riktigt dra upp hakan till normal ställning eller hålla inne tårarna. Hela situationen var så absurd.

Den döde mannen låg stelt i en konstig ställning på strandkanten, bara några meter ifrån mig, och jag fick förklarat för mig att han förmodligen drogpåverkad drunknat under föregående natt.

Kvällen blev lugn, njöt av en fantastisk solnedgång som ni ser på bilderna ovan och morgonen därpå följde jag de Svenska nyheterna efter det fruktansvärda som hänt i Stockholm och Syrien det senaste 2 dygnen. Senare på morgonen samlade jag dock ihop mig och min överfulla packning och hoppade på en båt för att komma över till andra sidan sjön. Till en by vid namn San Pedro. Träffade lite trevligt folk på mitt hostel och upptäckte att de flesta restaurangerna var extremt veggie anpassade. Majarök snarare än mayakultur osade genom byns huvudgata och var och varannan person hade dreadlocks, eller rastaflätor.

Soluppgång från Indian Nose, San Pedro
Jag och en kille från Skottland, Iain, bokade in oss på en soluppgångshike vilket resulterade i att vi klockan 3.30 på morgonen mötte upp en guide för att hika upp för ett berg kallat Indian Nose – just för att det ser ut som ett ansikte (indianskt eller ej vet jag inte) om en tittar på berget med huvudet på sne. På vägen upp mötte vi ett par som också dem var från Skottland och sjukt nog från samma lilla by som Iian, vilket ju blev ett himla roligt sammanträffande för dem. Hiken var inte alls tuff utan förvånadsvärt enkel men trots det belönades vi med en helt fantastisk soluppgång! Utsikten över de många vulkanerna och sjön i samband med soluppgången var något utöver det vanliga. En av vulkanerna är dessutom aktiv, så ur den kom stora rökmoln vilket var häftigt.

Tillbaks på hotellet hängde jag, Iain och en tjej från Australien på hotellets takterrass där det utöver solstolar och jacuzzis bjöds på en helt fantastisk brunch under klarblå himmel! Behöver jag ens förklara hur nice denna dag blev? Efter denna morgon och dag var jag glad att jag kommit till San Pedro som var lite mer av ett ungdomsställe, fullt av backpackers från hela världen.

Palmsöndagsfirande i Antigua
Uppe med tuppen, även om inte 3.30 som morgonen innan, tog jag mig en sista springtur i det lilla samhället innan jag med turistbuss åkte till Antigua. Landets tidigare huvudstad (mellan 1541 och 1776), men som på grund av stora jordskakningar ödelades och då inte längre kunde stå som huvudstad. Landets nya huvudstad blev Guatemala City. Antigua som stad har dock återupplivats på sätt och vis de senaste årtiondet, byggnader har rustats upp och den minst sagt koloniala staden är idag ett extremt populärt turistmål. Så med en karta över staden i händerna gav jag mig ut bland alla turister och påskfirare på en rundvandring i staden.

   

Den ena vackra katedralen efter den andra varvades av färgglada hus och matstånd överlappades av västerländskt inspirerade caféer men till min stora förvåning också av McDonalds, Dunkin’ donouts, Burger king och Pizzahut. Själv åt jag dock mat från inhemska gatustånd, och jag övertygades både vid lunch och middag att mat alltid är extremt god om inte godast från dessa billiga matstånd.

 

Fantastiskt god lunch för bara 10 kronor! 

Och lite Piña colada till det!

 

Granizada är någon slags Is-glass som säljs ÖVERALLT i Antigua. Har inte vågat smaka då de ser jätteäckligt ut, men får nog kanske smaka på det nästa gång jag är i Antigua ändå.

 

 

Syftet med att åka till Antigua just denna dag, palmsöndagen, var för att jag både läst och hört att denna dag firas på ett makalöst vis här. Så var även fallet. Gata in och gata ut gick män klädda i religiösa lila dräkter och genom staden pågick en stor parad från tidig förmiddag till sen kväll! Sammanlagt var jag ute och promenerade runt i staden i 7 timmar och möttes då ständigt av fascinerande byggnader, men också människor! Paraden var helt fantastisk men gjorde också gatorna svårframkomliga, turister kryllade det dessutom av och pulsen var hög. Härligt måste jag säga!

 

Mot Flores och Tikal

Idag, måndag 10 april, sitter jag för tillfället på en bänk i centrala Guatemala City, solen lyser och jag väntar på en buss som ska ta mig upp till norra Guatemala och ön Flores. Detta för att i veckan beöka nationalparken Tikal som är den största av Maya-civilisationens antika ruinstäder. Det ser jag fram emot!

Tills vidare hoppas jag att ni där hemma, särskilt i Stockholm, tar hand om varandra och mår bra.
Kramar från Guatte!