Du blir vad du äter!

Har under den senaste veckan från tisdag till måndag (igår) enbart ätit hemma hos mamma Mayra och då samlat på mig matbilder från varenda måltid jag blivit serverad (eller också lagat själv)! Mycket av den typiska "Gallo pinton" (ris och bönor) som Nicaraguaner dagligen frossar i men också en del andra, mer eller mindre smakrika, rätter har det blivit! 
Tisdag 14/3
Frukost: spagetti och bönor + ett glas varm mjölk med kanel och honung! 2,5 av 5 bönor. Och då utgörs 2 av 2,5 poäng av den varma mjölken!
Lunch: spagetti och en slags potatis och grönsaksgryta. 1 av 5 bönor. Är tyvärr inget större fan av kolhydrater plus kolhytrater.
Middag: ris, bönor och samma gryta som vid lunchen. 0 av 5 bönor. Trött på kolhydrater för denna dag.
 
Onsdag 15/3
Frukost: Gallo pinto, äggröra med tomater och lök samt en rykande färsk tortilla. 4,5 av 5 bönor. Drömmig start på dagen.
Lunch: Gallo pinto, överkokt ägg och friterade matbananer. 3 av 5 bönor. En rätt med potential att slå högre nivåer rent smakmässigt om det inte vore för att mamma Mayra kokat ägget i över en timma (no joke). 
Middag: Gallo pinto, friterade matbananer, tomat och crema (typ som gräddfil). 4 av 5 bönor. Inte ens lite trött på Gallo pinto. 
 
Torsdag 16/3
Frukost: vid ån där vi tvättade kläder hela förmiddagen hade mamma Mayra tagit med något så gott som AVOKADOS, tomater, Gallo pinto och friterade matbananer. 5 av 5 bönor. Finns inga fel i denna rätt och att vi dessutom fick avnjuta den ute i naturen precis vid en å som var som tagen ur en Madicken film gjorde inte smakupplevelsen sämre! 
Lunch: Avokado, ris, ost och bönor. 4 av 5 böner! Vore osten stekt eller friterad hade denna rätt nått högre.
Middag: Varm mjöl med kanel och honung, tomater och bönor. 3 av 5 bönor.  
 
Fredag 17/3
Frukost: mina första helt EGENGJORDA tortillas! Stod och lagade tortillas i tre timmar så blev mätt bara av allt osande från spisen så det fick duga med två rykande färska tortillas denna morgon. 5 av 5 bönor! Mest för att jag rockade som nica-wifey denna morgon.
Lunch: Egengjord tortilla och omelett med tomat och lök. 4 av 5 bönor. Första gången jag får omelett här i Nicaragua - minst lika gott som i Sverige om inte godare eftersom den snarare friteras här än steks. 
Middag: Gallo pinto, ost, tomater och gurka. 3 av 5 bönor. Är inte det största fanet av o-tilllagad ost helt enkelt!
 
Lördag 18/3
Frukost: Äggröra med tomat och lök, bönor och tortilla (dock inte färsk för dagen). 3 av 5 bönor. Gott men inte godast. 
Lunch: Gurka, tomat, bönor och ris. 2,5 av 5 bönor. Ingen vidare smakupplevelse egentligen - men gott med grönsaker iallafall! 
Middag: Friterade matbananer, crema, bönor och ris. 4 av 5 bönor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, friterade bananer är extremt gott!  
 
Söndag 19/3
Frukost: Lika överkokt ägg som tidigare i veckan, friterde bönor och en färsk tortilla. 2 av 5 bönor. Gott om det inte vore för ägget och den absurda känslan att äta ägg bland nio gulliga små kycklingar...
Lunch: Tortilla, tomater och en krämig grönsaksgryta. 3,5 av 5 bönor. Tomaterna väger upp denna rätt till en 3,5 nästintill på egen hand då tortillan inte är alls lika god som på morgonen då den är rykande färsk (bortskämda Fannie är i farten..).
Middag: Friterade matbananer och friterad ost! 4 av 5 bönor. Mycket gott och dessutom lagat av mästerkocken Fannie, med lite lite hjälp från lillsyrran Nayeli. Lite mycket friterat bara kanske. 
 
Måndag 20/3
Frukost: FÄRSKA tortillas (tog en extra efter denna första till och med), med gallo pinto, gurka och tomat samt crema. 4 av 5 bönor. Lite kummin i Gallo pinton och en hade kunnat tro att jag fick tacos till frukost! Mycket gott.
Lunch: Tomat, ris och bönor. 3 av 5 bönor. Är ju en sucker för dessa tomater alltså. 
Middag: Äggröra med tomater och lök och friterade matbananer. 5 av 5 bönor. En måste ju avsluta på topp, det har ju till och med mamma Mayra förstått!
 
Blir jag vad jag äter, som det där programmet på TV3 för så många år sedan påstod, så dröjer det nog inte länge till att jag förvandlas till en riktigt saftig och brun böna! 
Lite längtar jag till yoghurt, granola, knäckebröd och goda sallader såklart! MEN ni ser ju, att jag har det rätt bra matmässigt trots allt.
 
Kramar från bönan!
Allmänt, Nicaragua | | Kommentera |

En vecka i mars månad - halvvägs in i praktiktiden

”Hur ser en vanlig dag ut egentligen?” Det är förmodligen den vanligaste frågan jag får av er nära och kära där hemma. Och ja, det undrar jag med ibland. Det är inte många dagar som ser likadana ut, för har olika träningar med olika lag i olika byar varje dag. Så jag tänker att jag istället gör ett försök i att sammanfatta en hel vecka istället, för att ge er och mig själv lite mer klarhet över hur min vardag ser ut här just nu. I mars månad, halvvägs in i praktiktiden.

I söndags vaknade jag vid 6 för att gå ut och ta en löprunda där jag också drog upp en sträckning i låret, så lite bittert kom jag hem utan att ha fått den start på dagen som jag önskat. Hur som helst så åt jag frukost innan det haltandes bar av till fotbollsplanen tillsammans med Anton (som bor ca 100 meter från mig). Vi höll i en fotbollsträning för 10 barn, med några enkla övningar och sedan mycket spel. Under spelet stod jag och Anton vid sidan av planen och pratade lite om de olika karaktärerna i laget, varav vi främst pratade om tre killar vi gärna vill fånga upp bättre på grund av att de ofta tappar humöret och är rätt aggressiva. Två minuter senare började två av dem slåss… typiskt!

Efter träningen promenerade jag trots mitt något onda lår in till Somoto, den närmsta staden, som ligger ca 5 kilometer från byn Santa Isabel där jag bor. Med musik i öronen promenerar jag ofta denna väg och brukar i vanlig ordning inte stöta på några konstigheter utöver visslingar och cat-calls från män, men denna dag möttes jag av något jag tidigare inte stött på. Det var nämligen en kille på ca 16-18 år som stannade sin cykel ungefär 20 meter framför mig för att dra ned gylfen. Jag tänkte irriterat att han var äcklig som skulle ställa sig och kissa mitt på gatan framför mig. MEN, mot förmodan började han inte kissa utan desto närmre jag kom, desto klarare blev min syn av att han står där och runkar! Han drog alltså en tralla mitt på gatan, rakt framför mig, kl.11 på morgonen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, tänkte att jag skulle säga ”vad fan håller du på med” men orden kom liksom inte till mig – och då verkligen inte på spanska heller. Så i försök att kolla bort åt andra hållet, särskilt precis då jag passerade honom gick jag på och det var först när jag kom förbi honom som jag faktiskt förstod vad som precis hänt. Usch. Någon enstaka minut senare möts jag av ett gäng vägarbetare som visslar och säger ”baby”. Allt i vanlig ordning.

Jag var inne i Somoto för att använda wi-fi uppkopplingen där en kort stund bara, sedan åkte jag hem igen för att äta lunch och umgås lite med familjen innan vår eftermiddagsträning med tjejlaget. Dit kom 6 tjejer, och många av barnen som vi tränade tidigare på morgonen var även där och hängde runt om planen. Så efter att vi tränat tjejerna startade vi igång en spontanträning med barnen tills solen gick ner. De två killarna som slagits på morgonträningen verkade ha skakat av sig bråket så jag tänkte att jag lika gärna också kunde skaka av mig blottnings-incidenten jag tidigare råkat ut för. Kom hem och fick äntligen duschat av mig all svett och sand från dagen, fick kvällsmat och pratade lite med familjen men gick sedan och la mig helt slut vid 20.30.

I måndags åkte jag in till Somoto tidigt för att boka in mig på diverse olika hostel i Guatemala eftersom jag ska dit på en tvåveckors semester i början av april. Sedan hade vi fem svenska tränare/praktikanter ett möte för att planera veckans träningar och aktiviteter. Efter mötet åkte jag med buss till Ocotal som ligger en timma bort ungefär, just för att de har ett busskontor som säljer biljetter till Guatemala. Så jag köpte mina bussbiljetter där och tog sedan samma buss hem. Jag kom på bussen sist för att jag hoppade på från gatan och hamnade således längst fram, nära chauffören och hans två arbetare som tar betalt på bussen. Började prata med de alla tre, och insåg hur bra det går med spanskan just nu. Efter en timmes flytande konversation om allt mellan himmel och jord, från Thomas Brolin till tv-serier i Nicaragua så anlände vi Somoto igen och inte ens behövde jag betala för resan eftersom de då ansåg mig ha blivit deras ”amiga”! Bra grej det där med att kunna spanska och vara social ibland helt enkelt.

Efter denna lilla tur fram och tillbaks till Ocotal så var jag tvungen att skynda mig hem till Santa Isabel för att träna de äldre killarna tillsammans med Anton. Det blev en del dopp-boll som de verkligen älskar, lite passningsspel och vanligt spel innan solen gick ner och jag promenerade hem till familjen för kvällsmat och tv-mys.

I tisdags ringde klockan 5.30 för att jag lovat mina systrar här att följa med dem till brunnen för att hämta hinkar med vatten. Det är en allmän brunn som alla familjer i byn använder. Varje familj får hämta 5 stora hinkar med vatten två dagar i veckan, med undantag för vissa familjer – som min exempelvis, som har mig boende hos sig och således får hämta 10 stora hinkar med vatten två dagar i veckan (mot en liten slant). Där satt vi dock och köade till brunnen, mycket längre än jag räknat med. Klockan 7.15, alltså nästan två timmar senare hade det fortfarande inte blivit vår tur och jag var tvungen att gå hem utan att ha hjälpt till... För klockan åtta skulle jag, Anton och Pontus mötas inne i Somoto för att åka till en, för oss, ny by - vid namn La Playa för att hålla i en fotbollsträning för tjejerna där! Vi tog en taxi dit och kom fram till planen, osäkra på om det skulle dyka upp några tjejer alls. En vet liksom aldrig säkert här i Nicaragua om informationen når fram eller inte, och detta var väldigt spontant planerat dessutom. Några grabbar fick syn på oss så vi började latja lite med dem i väntan på tjejerna. Och efter en timmas väntan hade vi faktiskt 8 taggade tjejer på plats! Vi körde lite stafetter med inslag av ”finsk fylla”, ”skottkärran” och ”spindeln” som resulterade i många hjärtliga skratt. Egentligen hade vi bara tänkt träna tjejerna men det var fortfarande många killar runt om kring planen så Pontus tog hand om dem på andra halvan medan jag och Anton fortsatte köra på med tjejerna. Avslutade gjorde vi med spel och blev faktiskt väldigt förvånade över kvaliteten. De var riktigt duktiga och imponerat bjöd vi in dem till vår kommande tjejturnering 26 mars. Så kul att ha besökt ännu en by och på sätt och vis startat upp någonting nytt där! Oklart ännu hur ofta vi får möjlighet att åka dit men med tanke på hur lyckat det blev hoppas jag att det blir snart igen och ofta.


Tjejerna i La Playa, ni  ser ju själva hur kul vi hade!
 
Efter träningen hängde jag inne i Somoto några timmar innan jag åkte hem och slappade. I vanliga fall skulle jag förmodligen inte lägga mig i hängmattan och kolla på en film utan snarare ta vara på dagen, promenera någon stans och lyssna på en podcast – men då jag fortfarande hade (och har) ont i låret hade jag inte mycket annat till val. På kvällen kom min äldsta bror Royri hem och han fyllde 24 år denna dag, så firade vi honom med en massa glass och kakor! Det blev en mysig kväll med hela familjen och jag njöt av att vara hemma med dem alla samlade. Ofta är det bara jag och tjejerna i familjen som är hemma, då bröderna nästan varje kväll är ute på gatan och hänger med sina vänner nämligen.

I onsdags morse hade jag ensam hand om träningen med barnen i byn och till min förvåning men också glädje var där hela 10 killar i tid klockan 8 på morgonen, och sammanlagt droppade det även in 8 till under träningens gång! Alltså 18 barn sammanlagt, vilket ju var himla roligt! Själv var jag dock tvungen att lämna dem ensamma med en boll för att gå därifrån vid 9. Detta för att hinna till nästa träning i Rodeo, en annan by som ligger ca 45 minuters promenad uppåt bergen. Väl framme i Rodeo möttes jag av Elisa och vi skulle för första gången försöka ha en träning för barn i denna by. Dock visste inte fler än två små killar i 12års åldern om detta, så vi fick nöta teknik med dem två själva helt enkelt! Bättre det än en träning utan några alls i alla fall. Efter det var det dags för tjejlaget i Rodeo och sammanlagt hade vi åtta tjejer på plats, det blev en bra träning trots att solen stekte på som bara den. Säkert var det uppåt eller över 30 grader. Svettiga, trots att vi själva inte spelat fotboll promenerade jag och Elisa tillsammans nedför bergen och hem till våra respektive byar och familjer! Klockan var runt ett när jag kom hem men det kändes redan som att klockan var nära läggdags efter morgonens alla aktiviteter. Nelson kom dock förbi och jag kunde inte tacka nej till lite lek, vi körde lite passningsövningar ihop jag och han innan jag duschade och städade mitt rum – behövligt nog. På kvällen var det träning för de äldre killarna och därefter kom Elisa hit för att äta kvällsmat och sova över!


Jag och några tjejer från Rodeo!
 
För att igår, torsdag, hade vi lovat min mamma Mayra och syster Yuleydi att följa med dem till La Playa för att tvätta våra kläder! Klockan 5.30 steg vi trötta upp för att ta första bussen dit. Och med två veckors smutstvätt på Yuleydis stackars huvud traskade vi ned till ån i byn för att hitta varsin sten att stå och tvätta vid. Efter hand hängde vi upp tvätten i buskar kring ån och åt även jättegod frukost som mamma Mayra tagit med till oss alla. Bönor, ris, gurka, tomat och friterade bananer! Det satt som en smäck och efter att förgäves väntat på att tvätten skulle torka i dagens desto solfattigare väder packade vi ner de blöta men ack så rena kläderna i våra säckar och åkte hem igen vid halv tolv tiden. Elisa åkte hem till sig i Uniles medan vi andra hoppade av i Santa Isabel. Åt lunch och sedan lyckades jag äntligen få gjort ett härligt yogapass. Brukar yoga i vanliga fall men har inte riktigt varit inspirerad till att yoga här än, så det var skönt att äntligen få det gjort. Kanske blir det inte så mycket mer av det när mitt lår känns bra igen för då föredrar jag ändå löpning och promenader, men skönt för omväxlings skull iallafall. Skulle egentligen ha gått till Uniles på eftermiddagen för att hjälpa Elisa och Pontus med en träning men då det började regna kände jag inte mig jättesugen på det utan satte mig framför datorn hemma istället för att skriva på detta inlägg.
Imorse (lördag morgon) har jag fått gjort en himla massa saker! Fick mig en lektion i att göra tortillas - och lyckades tillslut göra riktigt runda och fina tortillas utan mamma Mayras hjälp. Det tog lång tid men gjorde säkert 50 stycken totalt så tålamodet denna morgon var det inget fel på. Sprang iväg med Royri för att mjölka hans kompis kossa och sedan kom gick jag med min syster Nayeli till skolan för att servera mat till en skolklass. På vägen hem mötte vi Yuleydi vid brunnen där hon ensam stod och pumpade vatten. Så då hoppade vi in och hjälpte till för att sedan transportera hem de tio hinkarna med vatten på våra huvun. Klockan var 11 när vi blev färdiga med detta, och då jag blivit svettig av allt vatten-hämtande passade jag på att försöka ta mig en springtur! Lyckligtvis höll låret och jag är numera back on track springmässigt - skönt! Kom hem och åt lunch innan det bar av till Somoto där jag sitter just nu och wi-fiar för fullt. 
 

Imorgon vankas det äntligen match för våra barn från Santa Isabel mot Uniles (alltså de barnlaget som Elisa, Pontus och Moe har hand om). Så jag och Anton har samling klockan 8 med våra barn här för att tillsammans promenera med alla till Uniles där matchen ska spelas! Det är den första matchen vi ordnar för barnen så det ska bli riktigt spännande att se hur det går. Senare vid två ska jag och någon mer av tränarna upp i bergen igen, till Rodeo, för att ha träningar med tjejerna och barnen där. Och på eftermiddagen, vid fem vankas det träning hemma i Santa Isabel för de äldre killarna.

Och på söndag smäller det! Vi har anmält våra äldre killar här i Santa Isabel till en Liga som hålls i byn för ”killar/herrar” och på söndag rullar äntligen denna liga igång!! Har ingen aning om vad vi väntar oss för motståndare, ingen aning om vilken tid vi ska spela eller hur ligan egentligen anordnas så jag är riktigt förväntansfull inför detta! Denna förväntansfullhet får knyta ihop denna vecko-säcken och jag hoppas att ni som undrat, fått ett större humm om vad jag faktiskt gör om dagarna här – även om nästa vecka förhoppningsvis ser lite annorlunda ut från denna – utan slagsmål, lårskada och äcklig blottning. Men vi får väl se!

 

Till dess, hoppas jag att du som fortfarande läser får en härlig helg!

Nos vemos /Nica-wife Fannie 

Allmänt, Nicaragua | | Kommentera |

Bästa/sämsta/favorit-osv

Ytterligare en månad, och mer! har passerat här i Nicaragua. Eftersom tiden rusar förbi i vanlig ordning, har jag helt glömt bort att svara på frågorna om vad som varit det bästa, sämsta, jobbigaste osv med Nicaragua denna månad. Men nu har jag skrivit ner mina "nya" svar. Men jag lägger även upp svaren från senast gång jag svarade så att en enkelt kan jämföra och se hur tiden förändrat svaren på frågorna. So here you go: 
 
Bästa (just nu - 12/3): Fortfarande tycker jag att dygnsrytmen är fantastisk men jag vill också höja de Nicaraguanska människorna till skyarna som också är det ”bästa” med Nicaragua. Sättet de välkomnat en på, med öppna armar och med så mycket kärlek, är jag dagligen så oerhört tacksam över.
(tidigare svar): För min del är det själva dygnsrytmen. Jag älskar att gå och lägga mig tidigt på kvällen för att piggt vakna upp i takt med solen. Gå ut och springa eller promenera i gryningen för att sedan kunna ta vara på dagens alla ljusa timmar. Alla familjer här i Nicaragua har såklart inte en ”vakna-5-på-morgonen-och-somna-20-21-på-kvällen”-dygnsrytm, men min familj här har det så det är jag glad för! 

Sämsta (12/3): Det sämsta har dock med Nicaraguanerna att göra trots att dem i sig är det bästa med landet! MEN, de har tyvärr extremt svårt att säga sanningen ibland. Jag får känslan av att de inte vill göra en besviken eller upprörd och därför slänger till med en lögn eller helt enkelt undanhåller sanningen för en. Något som mestadels bara gör mig förvirrad eller lite irriterad, men som faktiskt också gjort mig väldigt besviken och ledsen vid enstaka tillfällen. 
(tidigare svar): Vad jag tycker är det sämsta med Nicaragua hittills är nog hur djur behandlas. Det piskas hit och dit och var och vartannat djur är så smala att en utan problem kan räkna revbenen på långt håll. Sedan också: Laddaren eller el-uttaget som lyckats slå ut batteriet i min iPhone, iPad och extramobil.

Favoritmat (12/3): Alltså jag har ju inte tröttnat på de ständigt friterade bananerna än så jag måste även denna gång lyfta fram mamma Mayras friterade bananer som vinnare i denna kategori!
(tidigare svar): Vad min mamma Mayra ofta lagar och som jag verkligen älskar är friterade bananer, serverade med riven ost och lite sås. Sen är ju all färsk frukt extremt god här så även om frukt i sig inte är en måltid räknar jag dem till en delad förstaplats för att det är så gott! 

 

Jobbigast denna månad har inte varit insekterna - för min kropp verkar ha acklimatiserat sig eller bara vant sig vid alla insekter så det kliar faktiskt inte så mycket överallt längre. Jobbigast har istället varit att jag haft extrem hemlängtan, inte hela tiden såklart, men det var några dagar i rad innan vi åkte till Costa Rica som jag längtade hem väldigt mycket.
Jobbigast tidigare: har nog varit att en fått så mycket bett, det kliar alltid någonstans på kroppen och framför allt känns det extremt obehagligt och jobbigt rent psykiskt att det är små djur som kryper runt och biter en överallt.

 

Överraskning: hmmm denna är svår, jag vet faktiskt inte vad som varit mest överraskande denna månad.
(tidigare): Jag tycker det är helt fantastiskt och överraskande att en lyckats vänja sig till levnadsstandarden och livsstilen här såpass mycket och bra som en redan lyckats göra! Trodde inte att jag skulle känna mig hemma och vara van vid att varken ha wi-fi eller rinnande vatten i huset så fort som jag gjort exempelvis.

 

Vad saknar du mest från Sverige: min familj. 
(tidigare): Saknar såklart alla nära och kära i Sverige. Men samtidigt är jag van vid att bo ifrån min familj, många nära vänner och släktingar, så mer konkret saknar jag nog mest att bara kunna lyfta luren för att ringa och prata med dem, eller på annat sätt komma i kontakt med dem alla på ett så enkelt sätt som jag kan göra vart jag än befinner mig eller bor i Sverige.

 

Kulturkrock: De små lögnerna som jag nämnde under kategorin ”sämsta” är förmodligen den kulturkrock jag upplevt starkast denna månad.
(tidigare): Det här med att en inte äter en enda middag tillsammans hela familjen utan serverar personer efter någon slags hirarkistege. Som ingen vill erkänna handlar om mak men som verkligen verkar handla om det. Åtminstone 5 av 7 kvällar i veckan serveras nämligen jag middag först, på familjens finaste porslin. Sedan får pappan, sönerna och eventuella gäster mat. Att tillägga här är att det inte är ovanligt att jag hunnit äta upp min mat innan de serverats och att männen sedan också dem hunnit äta upp innan döttrarna och mamman till sist får äta den mat som finns kvar, på små plasttallrikar. Tycker det är tråkigt men framförallt sorgligt att kulturen kring middagar fungerar på detta vis. 

 

Nu ska jag skynda mig tillbaks till byn för en eftermiddagsträning, tacohej - ha det fint! 

Allmänt, Nicaragua | | Kommentera |
Upp