fannieelveljung.blogg.se

Det är rätt fantastiskt ändå, hur små tillfälligheter kan bli livsomvälvande.

    
För ett år sedan firade jag påsk i Guatemala, närmare bestämt i Antigua, vilket är en fantastisk stad på många sätt och vis. Full av vackra byggnader, intressant kultur, marknader, turister från världens alla hörn, restauranger och barer. Jag hade därför på förhand planerat att spendera sju dagar där, mest för att avsluta min korta semester i landet genom att landa lite på ett och samma ställe innan jag sedan skulle ta bussen tillbaks till min hemby i Nicaragua. Efter två dagar kände jag mig dock uttråkad och kvävd av alla människor som var där. Så jag fick ett infall och bestämde mig för att åka halvvägs hem med fem dagar kvar av semestern. Till El Salvador.

Utan att veta särskilt mycket om El Salvador, annat än att det skulle vara ”väldigt farligt” men också extremt vackert längst kusten, hoppade jag på bussen utan några särskilda förväntningar – mest ville jag bara ha närhet till havet och inte trängas bland för många turister. En vän tipsade mig då om att åka till stranden El Zonte (tack!!).

För att komma till El Zonte var jag dock tvungen att byta buss i både San Salvador och La Libertad. I den senare, lilla staden, klev jag av vilsen och utan en aning om var den anslutande bussen till El Zonte skulle gå från, och förutom av slående värme så möttes jag av ett gatukök. Ett gatukök där en kvinna och en äldre dam stod och lagade några slags tortilla-liknande bröd. Tur nog, var jag vid det tillfället inte bara vilsen utan också hungrig, så jag frågade direkt efter en ”såndär” tortilla och vips så öppnades ett samtal upp med den där kvinnan, som var 26 år gammal och visade sig bo i La Libertad där hon arbetade hon för sin mamma några dagar i veckan. Dessutom studerade hon sociologi på universitetet i huvudstaden, hade 6 syskon och en katastrofal pojkvän.

I måndags, 51 veckor senare, klev jag av en likadan Chicken-buss, framför samma gatukök och kvinna som senast. Men denna gång med vetskap om att det som där lagas heter pupusas och att kvinnan som lagar dem är min vän, Karen. Hon som efter vårt samtal lärde mig laga pupusas, tog med mig på en dagsutflykt och bjöd med mig hem till sin familj.

Kanske var det inte en tillfällighet att Antigua var så fyllt av påskfirande människor vilket gjorde att jag inte pallade vara där i mer än två dagar. Kanske var det heller inte en tillfällighet att bussbolaget inte bjöd på någon mat under den där 8 timmars långa resa från Guatemala City till San Salvador. Men nog tror jag att det var en tillfällighet och rent av tur att jag i La Libertad välkomnades av just Karen som var en stor anledning till varför jag i början av oktober beslutade mig för att ansöka om att få utföra en Minor Field Study i just El Salvador.