På flyget från Doha (Saudarabien) till Nairobi i torsdags natt hade jag planerat att sova så mycket jag bara kunde för att inte behöva göra ett för ”trött” första intryck på värdfamiljen. Men, flygresan blev inte riktigt som planerat. Jag hamnade brevid en kenyansk man i trettio års åldern och efter någon timmas flygande började han prata med mig – han frågade lite kring varför jag skulle till Nairobi och så vidare. Och, tro mig, killen var bra på att prata. Och jag är rätt dålig på att vara otrevlig/osocial så där satt jag och nickade glatt åt allt han sa och predikade om. Efter 30 minuter ville snubben gifta sig med mig och jag fick genast kalla fötter kring hela den här Kenya-resan. Sure, han var vänlig och allt men innerst inne upprepade jag tanken: ”snälla, låt inte alla kenyaner vara som denna man”. Skönt nog, så har jag inte mött någon mer som honom sen jag landade. Eller ja, alla är supervänliga, men frågan om giftermål har inte upprepats. Puhhh..

 
I samma sekund som jag klev ur planet i Nairobi kände jag mig ”lost”, flygplatsen var speciell, pilarna pekade lite överallt och först hade jag ingen aning om vart jag skulle gå. Efter någon minuts virrande hittade jag (den egentligen inte särskilt svåra) vägen till visum-disken och bagageutlämningen. Därefter möttes jag av en taxichaufför som körde mig hem till min värdfamilj som består av en liten prinsessa kallad Neril, hennes två föräldrar Paul och Kate samt hennes morbror Kennedy.

 

De alla är födda i Kenya och dem är alla otroligt snälla och omhändertagna, så jag stortrivs. Nästan. Det finns två stora problem. Toaletten och duschen.. Om man säger så här att: Har ni sett programmet Fear Factory? Där dom gör helt vidriga saker för att vinna pengar. Jag känner mig som en deltagare när jag måste gå på toaletten! Först och främst är ”toalettrummet” ett litet skjul på en kvadratmeter och själva ”toan” är ett hål i marken. Som om inte det vore nog så är väggarna, samt hålet, omringade av mygg. Hundratals. 

 

 

Skrattade högt inombords när jag såg toaletten, men seriöst. Tycker inte det är särskilt kul längre. Försök tänka dig själv att låsa in dig i en relativt liten box full av myggor, för att sedan gå på toa. Sen när du är färdig tackar du vänligt de svarta små insekterna för att de har gjort dina skinkor prickiga. Ha ha. För människorna här verkar det vara hur normalt som helst men det är väl antagligen för att dom växt upp med det och är vana vid det, men allvarligt? Är det såhär det ska vara? Jag tycker inte det nu när jag själv lever med det iallafall. Vill även påpeka att min värdfamilj har det relativt bra ställt gämfört med andra familjer här. 

 

Nog om toaletter, vi har faktiskt en till familjemedlem här! En kille från Stockholm vid namn Andreas, som bott här hos familjen i ca en månad och ska bo här åtminstone i två månader till. Det känns bra för han är ju redan insatt i projektet och vet hur i princip allt här kring projektet fungerar så det är jättebra. Igår presenterades jag för de som bedriver projektet här nedifrån och fick även träffa samt lira lite boll med några av organisationens damfotbollsspelare. Organisationens vision lyder: ”Changing lifes trough sports” och det är helt otroligt vilket arbete som görs. Jag är glad över att få ta del av det dessa två veckor, även om jag skulle vilja stanna längre och därmed göra större skillnad.

 

På översta bilden ser ni Joseph, Andreas och James och på undre bilden står Joseph, jag och James framför fotbollsplanen. 

 

Vart bor jag och vart hålls projektet då?

Jag bor faktiskt i utkanten av Nairobi, medan själva projektet bedrivs i en by kallad Kennedutto (eller något i den stilen) som ligger precis i utkanten av en stad kallad Thika. (Allt detta visste jag inte själv förrän igår). De två dagarna jag varit här har mestadels innehållit introduktion och jag har fått lära känna ”huvudpersonerna” i organisationen. Det genom en hel del diskussioner och prat, samt genom att spela fotboll tillsammans och kolla på fotboll (Kenya vs Benguru på nationalarenan – vilket var en cool upplevelse). Imorgon sker en del planering och på tisdag ska jag hålla min första träning med ett tjejlag vilket ska bli jättekul.

 

Igår var vi i Thika och kollade på en turnering som pågick i staden. ↓

 

Har även fått halva håret flätat av några fotbollstjejer. Efter att ha pratat med dem i några minuter och kickat lite boll med dem känns det redan som att vi är vänner. Det är något med människorna här, de är så öppna, framåt, kärleksfulla och otroligt vänliga.

 

 
 
Folk tittar på en. Men det är inte som i Sverige. Den så kallade "bitch-blicken" existerar inte här. Vänligheten lyser liksom genom ögonen på de flesta här. Lika mycket som min hud lyser vit på ovanstående bild, haha.

4 kommentarer

Hrönn Björnsson

06 Jan 2013 23:13

Underbart att du får lära känna denna "nya värld" och att du delar med dig av dina upplevelser. Skönt för oss det känns att vi har dig nära :) internet och all teknik just nu nice för då ser vi t.o.m att du mår väl. Love din familj , må gott <3

Mormor och Vilma

07 Jan 2013 13:56

Hej våran goa Fannie. Det var jätte roligt att få se bilder ifrån dig och det ser ut som att du har det bra med alla dom goa människorna där omkring dig som ser så glada och snälla ut. Hoppas du har det toppen där nere. Kramar från dina två galna tjejer !
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

Sara Lännqvist

08 Jan 2013 13:55

hej! härligt att höra hur det är där nere. jag och ellinor åker ju också ner snart, den 28januari närmare bestämt. så det är skönt och få en liten uppfattning på om hur allt kommer att vara! och du har tillgång till internet? :)

Svar: Hej! Kul att se att ni läser :) kan prata mer med er innan er resa.. vet ju själv hur nervös och ovetande jag var innan jag åkte iväg. Grejen är den att Andreas som stannar här nere i dryga tre månader faktiskt har införskaffat sig ett "mobil-stick-internet" så jag tar fram hundögonen ibland och frågar om jag får låna det i någon timme! Tror han kommer vara här när ni är här, så det löser sig för er också tror jag. Men annars är det bara att betala värdmamman en liten summa så kommer ni få låna hennes internet tror jag! :)
Fannie Elveljung

sara

14 Jan 2013 15:07

Klart jag läser! du har en riktigt bra blogg:) Ja, jag börjar få lite resfeber (bara två veckor kvar tills vi åker nu) så lite information från en erfaren är alltid bra att ha! Du kan gärna mejla mig, eller så hittar vi varandra på facebook:)

Svar: Tack så mycket!! :) Jaa, vi hörs där snarast! är ju påväg hem nu så :)
Fannie Elveljung

Kommentera

Publiceras ej