fannieelveljung.blogg.se

På flyget från Doha (Saudarabien) till Nairobi i torsdags natt hade jag planerat att sova så mycket jag bara kunde för att inte behöva göra ett för ”trött” första intryck på värdfamiljen. Men, flygresan blev inte riktigt som planerat. Jag hamnade brevid en kenyansk man i trettio års åldern och efter någon timmas flygande började han prata med mig – han frågade lite kring varför jag skulle till Nairobi och så vidare. Och, tro mig, killen var bra på att prata. Och jag är rätt dålig på att vara otrevlig/osocial så där satt jag och nickade glatt åt allt han sa och predikade om. Efter 30 minuter ville snubben gifta sig med mig och jag fick genast kalla fötter kring hela den här Kenya-resan. Sure, han var vänlig och allt men innerst inne upprepade jag tanken: ”snälla, låt inte alla kenyaner vara som denna man”. Skönt nog, så har jag inte mött någon mer som honom sen jag landade. Eller ja, alla är supervänliga, men frågan om giftermål har inte upprepats. Puhhh..

De alla är födda i Kenya och dem är alla otroligt snälla och omhändertagna, så jag stortrivs. Nästan. Det finns två stora problem. Toaletten och duschen.. Om man säger så här att: Har ni sett programmet Fear Factory? Där dom gör helt vidriga saker för att vinna pengar. Jag känner mig som en deltagare när jag måste gå på toaletten! Först och främst är ”toalettrummet” ett litet skjul på en kvadratmeter och själva ”toan” är ett hål i marken. Som om inte det vore nog så är väggarna, samt hålet, omringade av mygg. Hundratals. 

Skrattade högt inombords när jag såg toaletten, men seriöst. Tycker inte det är särskilt kul längre. Försök tänka dig själv att låsa in dig i en relativt liten box full av myggor, för att sedan gå på toa. Sen när du är färdig tackar du vänligt de svarta små insekterna för att de har gjort dina skinkor prickiga. Ha ha. För människorna här verkar det vara hur normalt som helst men det är väl antagligen för att dom växt upp med det och är vana vid det, men allvarligt? Är det såhär det ska vara? Jag tycker inte det nu när jag själv lever med det iallafall. Vill även påpeka att min värdfamilj har det relativt bra ställt gämfört med andra familjer här. 

Nog om toaletter, vi har faktiskt en till familjemedlem här! En kille från Stockholm vid namn Andreas, som bott här hos familjen i ca en månad och ska bo här åtminstone i två månader till. Det känns bra för han är ju redan insatt i projektet och vet hur i princip allt här kring projektet fungerar så det är jättebra. Igår presenterades jag för de som bedriver projektet här nedifrån och fick även träffa samt lira lite boll med några av organisationens damfotbollsspelare. Organisationens vision lyder: ”Changing lifes trough sports” och det är helt otroligt vilket arbete som görs. Jag är glad över att få ta del av det dessa två veckor, även om jag skulle vilja stanna längre och därmed göra större skillnad.

På översta bilden ser ni Joseph, Andreas och James och på undre bilden står Joseph, jag och James framför fotbollsplanen. 

Vart bor jag och vart hålls projektet då?

Jag bor faktiskt i utkanten av Nairobi, medan själva projektet bedrivs i en by kallad Kennedutto (eller något i den stilen) som ligger precis i utkanten av en stad kallad Thika. (Allt detta visste jag inte själv förrän igår). De två dagarna jag varit här har mestadels innehållit introduktion och jag har fått lära känna ”huvudpersonerna” i organisationen. Det genom en hel del diskussioner och prat, samt genom att spela fotboll tillsammans och kolla på fotboll (Kenya vs Benguru på nationalarenan – vilket var en cool upplevelse). Imorgon sker en del planering och på tisdag ska jag hålla min första träning med ett tjejlag vilket ska bli jättekul.

Igår var vi i Thika och kollade på en turnering som pågick i staden. ↓

Har även fått halva håret flätat av några fotbollstjejer. Efter att ha pratat med dem i några minuter och kickat lite boll med dem känns det redan som att vi är vänner. Det är något med människorna här, de är så öppna, framåt, kärleksfulla och otroligt vänliga.