Att få en mango uppskuren i ett fruktstånd på gatan kostar inte ens två kronor, att gå på restaurang kostar knappt 50 kronor och att se en tävlingslandskamp kostar 30 kronor per person. Och människor här har knappt råd att varken äta på restaurang eller gå på en fotbollsmatch. Då förstår man ungefär hur mycket pengar är värda för dem. Jag och Andreas bjöd med våra 6 vänner som håller i organisationen här nere på en landskamp i söndags, dom var alla jätteglada och tacksamma för att få se matchen.
Och vilken upplevelse, en match = en fest. I Sverige brukar det ju finnas en läktare som är avsedd för hejarklacken, alltså en läktare som aldrig sitter still och alltid för väsen. Här, fanns det ingen läktare som inte förde väsen eller satt still under ens tio minuter. Det jubel som uppkom från publiken då Kenya fick en hörna motsvarade det jubel som utbrister då ett lag i Sverige gör mål. 70% av alla åskådare står upp under större delen av matchen och många av dem dansar/sjunger/skriker/blåser i sina tutor. Så det var verkligen underhållning på hög nivå och vi hade jättekul. Synd att vi inte fick se något mål bara, det hade varit coolt att höra publikens jubel om Kenya hade gjort mål.
Kommentera