Sedan september i år har jag varit medveten om att jag den 18 december skulle åka iväg till Nicaragua för ett halvårs praktik. På ett fotbollsprojekt som VFSN, Vänskapsförbundet Sverige Nicaragua, ansvarar för i samarbete med en lokal Nicaraguansk organisation vid namn MCN Somoto. Trots medvetenheten så långt i förväg och trots att jag under hösten fått ta del av två utbildningshelger med mina två svenska handledare Helena och Kerstin, tillsammans med de fyra andra praktikanterna, så slog det mig först i lördags att resan inte blir en vanlig resa. Utan ett stort kliv ut i världen för mig. Det blev en del tårar på lördagen innan det på natten till söndagen bar av från Landvetter. Inte grät jag för att jag var rädd, nervös eller på något vis ångrade att jag skulle åka iväg utan för att det slog mig att jag har så otroligt många underbara människor runt omkring mig hemma i Sverige. Men trots många känslomässiga farväl och framförallt ett jobbigt hejdå till min mamma, pappa och lillasyster på flygplatsen så gick känslorna sakta men säkert över till ren förväntansfullhet.

 

Resan gick smidigare än jag innan vågade hoppas på och väl framme möttes jag av Moe, en av de andra praktikanterna, och Francisco som är VFSNs Nicaraguanska konsult. Vi tog oss med taxi till ett hotell i centrum av huvudstaden Managua där också Elisa och Anton befann sig. Eftersom jag kom fram sent på kvällen gick vi och la oss tätt inpå min ankomst för att sedan gå upp tidigt på måndagen. Sammanlagt blev det två nätter i Managua, vilket betydde att vi fick en heldags upptäcktsfärd runt i huvudstaden. En stad med mycket liv, fin natur och extremt många rondeller fyllda av julpynt i alla möjliga blinkande färger.

 

Först i förrigår, tisdags eftermiddag, kom vi fram till Somoto där VFSNs lokala samarbetsorganisation har sitt kontor. Det är en mindre stad uppe i norra Nicaragua, och det är här i Somoto vårt fotbollsprojekt utgår från. 

 

Just nu har jag lite brottåm iväg för att hinna hem innan mörkret lägger sig. Ikväll väntar en fotbollsmatch hemma med värdfamiljssyskonen och deras(våra) kusiner, och sedan middag och läxläsning (så att jag snart kan prata mer med familjen och alla nya vänner här). Men jag lovar att skriva mer här snart! 

 

God jul till er alla nära och kära, hoppas ni får en fin jul. Kanske lite snö och att Kalle Anka är sig likt!

Många kramar från mig. 

Kommentera

Publiceras ej