Efter en lång bussresa inkluderande både krokiga vägar och en lastbilsolycka anlände jag till den lilla, idylliska, ön Flores natten till i tisdags. Färgglada hus, en vacker strandpromenad som sträckte sig runt hela ön som förutom klart omkringliggande vatten också ramades in av den ena västerländskt inspirerade restaurangen efter den andra. Jag snörade som vanligt på mig springskorna för att upptäcka så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt och insåg där efter bara 10 minuters löpning att jag inte behövde känna stress över själva upptäckandet då ön var så liten att jag redan efter denna korta stund sprungit dels ett varv runt den men också korsat den genom två olika vägar.
Med utsikt till närliggande öar och fastland satte jag mig till ro på ett café och pratade med mamma medan jag åt yoghurt och granola till frukost - lyx! Senare promenerade jag till ett ställe där det var möjligt att både sola och bada. En engelsk kvinna i 60års åldern som varit på samma buss som jag natten innan gjorde mig sällskap och så även en yngre tjej från Tyskland vilket var trevligt. Båda var ute och backpackade ensamma genom Centralamerika vilket gällande den 60åriga kvinnan ju är hur ballt som helst! Det var verkligen intressant att höra hennes berättelser och att faktiskt bevisas att det aldrig är försent att resa, så farmor och mormor (jag vet att ni läser detta) kanske borde ni ta och köpa er en one-way ticket till Centralamerika och upptäcka lite av denna världsdel också, nu när ni ändå är unga och med hälsan i behåll! Hur som helst så åkte vi, tillsammans med 5 andra tjejer, lite senare på eftermiddagen ut med båt till en närliggande ö med "Rope swing". Alltså rep som en från land svingade sig ut över vattnet med, äkta Tarzan-style. Svinkul och dessutom trevligt då vi plötsligt blivit ett stort tjejgäng med alla möjliga olika nationaliteter. Från båten avnjöt vi sedan en fantastisk solnedgång innan vi återvände till Flores för en trevlig kväll tillsammans.
Onsdag natt ringde larmet redan 2.45 och jag blev klockan 3 upphämtad av en liten turistbuss utanför mitt hostel. Hamnade där bredvid en supertrevlig tjej, Lisa, så trots den tidiga timman pratade vi oss igenom hela färden till naturreservatet Tikal. När vi kom fram till Tikal gick vi först upp för ett av de högsta templen för att se soluppgången därifrån. Typiskt nog var det skrattretande mycket moln och dimma, så någon vacker soluppgång det blev det inte. 
Men men. Jag lever som tur är fortfarande på soluppgången från Indian Nose vid Lago de Atitlan så det spelade inte så stor roll. Därefter följdes en 4 timmars lång guidad tur runt om i parken bland alla möjliga ruiner, detta på spanska. Tyvärr blev detta mindre lyckat, kanske pågrund av att jag tyvärr måste erkänna att jag inte är så himla intresserad av historia - självklart fascineras jag av mångt och mycket och jag inser verkligen betydelsen av att ha kunskap om historia, men alltså tyvärr fångar årtalsrabblande och då särskilt på spanska inte riktigt mitt fulla intresse! Skulle jag få gå om turen hade jag valt den engelska guiden. För jag fattade verkligen noll av vad den spanska guiden faktiskt sa, MEN gladdes trots allt över fantastiska vyer över gigantiska Maya-ruiner. Riktigt mäktiga allihop!
Innan hemfärd vid 11 picknickade vi på gräset och sprang runt och fotade hejvilt så nedan kommer en lagom stor bildbomb från det:
Kommentera