En månad har passerat!

En månad har rusat förbi i all världens fart här i Nicaragua. Tiden går så fort, samtidigt som dagarna i sig ändå känns långa. Och när jag blickar tillbaks så har jag och mina praktik-kollegor/vänner hunnit med väldigt mycket och redan fått vara med om så många nya upplevelser att det på samma gång känns som vi varit här längre än bara en månad. Självklart har allt inte varit lätt, men här står jag och de andra trots allt allihop fortfarande på två fötter var och mår bra. Vi fem har tillsammans kommit fram till några korta frågeställningar som var och en vid varje månadsslut ska besvara, för att se hur tiden förändrar svaren och mer konkret se hur praktiken utvecklar/utvecklat sig för oss alla personligen.

Alla praktikanters svar finns på kickainica.wordpress.com och mina svar postar jag även här:

Bästa med Nicaragua: 
För min del är det själva dygnsrytmen. Jag älskar att gå och lägga mig tidigt på kvällen för att piggt vakna upp i takt med solen. Gå ut och springa eller promenera i gryningen för att sedan kunna ta vara på dagens alla ljusa timmar. Alla familjer här i Nicaragua har såklart inte en ”vakna-5-på-morgonen-och-somna-20.30-på-kvällen”-dygnsrytm, men många människor har det så också min familj - så det är jag väldigt nöjd med! 

Sämsta med Nicaragua: 
Laddaren eller el-uttaget som lyckats förstöra min iPhone, iPad och extramobil.

Favoritmat: 
Vad min mamma Mayra ofta lagar och som jag verkligen älskar är friterade bananer, serverade med riven ost och lite sås. Sen är ju all färsk frukt extremt god här också, så även om frukt i sig inte är en måltid räknar jag in dem till en delad förstaplats! 

Jobbigast med att vara här: 
Det har nog varit att en fått så mycket bett, det kliar alltid någonstans på kroppen och framför allt känns det extremt obehagligt och jobbigt rent psykiskt att det är små djur som kryper runt och biter en överallt.

Vad har varit mest överraskande: 
Jag tycker det är helt fantastiskt och överraskande att en lyckats vänja sig till levnadsstandarden och livsstilen här såpass mycket och bra som en redan lyckats göra! Trodde inte att jag skulle känna mig hemma och vara van vid att varken ha wi-fi eller rinnande vatten i huset så fort som jag gjort exempelvis.

Vad saknar du mest (från Sverige): 
Saknar såklart alla nära och kära i Sverige. Men samtidigt är jag van vid att bo ifrån min familj, många nära vänner och släktingar, så mer konkret saknar jag nog mest att bara kunna lyfta luren för att ringa och prata med dem, eller på annat sätt komma i kontakt med dem alla på ett så enkelt sätt som jag kan göra vart jag än befinner mig eller bor i Sverige. Sen har det ju nu även blivit ännu svårare/omständigare att få kontakt och prata med dem alla eftersom min iPhone och iPad nu gått sönder.

Största kulturella skillnaden: 
Det här med att en inte äter en enda middag tillsammans hela familjen utan serverar personer efter någon slags hirarkistege - som ingen vill erkänna handlar om mak, men som verkligen verkar handla om det. 
Åtminstone 5 av 7 kvällar i veckan serveras nämligen jag middag först, på familjens finaste porslin. Sedan får pappan, sönerna och eventuella gäster mat. Att tillägga här är att det inte är ovanligt att jag hunnit äta upp min mat innan de serverats och att männen sedan också dem hunnit äta upp innan döttrarna och mamman till sist får äta den mat som finns kvar, på små plasttallrikar. Tycker det är tråkigt men framförallt sorgligt att kulturen kring middagar fungerar på detta vis.

Hasta luego! /Fannie 

Allmänt, Nicaragua | |
Upp