Mini-semester i Leon

Vi fick ledigt från våra spanskalektioner den 30/12 till den 2/1 med tanke på nyårsafton och röda dagar däromkring vilket gav oss möjlighet att åka iväg till staden Leon för äventyr. Leon är en stad känd för dels sina många katedraler men också för sitt universitet, så vad jag förstått det som så är staden möjligtvis något utav Nicaraguas motsvarighet till Lund eller Uppsala och den ligger sydväst om Somoto där vi i vanliga fall bor, samt på en mycket lägre höjd över havet - vilket gör att klimatet är betydligt varmare där (uppåt 35 grader just nu, mot Somotos 25). Det går inga direktbussar från Somoto till Leon men vi hade tur som lyckades tajma ett smidigt bussbyte i San Isidrio, vilket gjorde att resan ”bara” tog 6 timmar. Vi hade inte räknat med denna tursamma smidighet, och var extremt glada över att vi redan vid lunch anlände till Leon och därmed hade tid att åka ut till närmsta strand som ligger ca 2 mil utanför staden. Där blev vi som barn på nytt och badade bland de förvånansvärt stora vågorna tills dess att solen började gå ner vid fem. Nöjda och lite solbrända tog vi oss tillbaks in till staden och hotellet för att äta lite västerländsk mat men också för att komma i säng relativt tidigt då morgondagen skulle komma att bjuda på ett tidigt äventyr! 

Las peñetas

Cerro Negro - vulkanoboarding! Redan vid 8 var vi tillsammans med en del andra turister påväg i mini-bussar till en vulkan vid namn Cerro Negro. Världens enda(?) eller åtminstone bäst anpassade vulkan till att utföra vulkan-surfing på! Guiderna tog täten upp till toppen och besteg vulkanen gjorde vi med förvånansvärt lite kraftansträngning. Vi hade förberett oss för en riktigt tuff bestigning då våra guider på vägen dit bad oss köpa med 2 liter vatten var (minst!!) och på grund av att vi innan läst om det som en tuff och extremt varm vandring upp till toppen var vi beredda på mer svett. Trots att det gick fort och lätt fanns otroliga vyer att skåda! Det är trots allt något speciellt med att bestiga berg/vulkaner och befinna sig på höga höjder.

 

Med oss till toppen hade vi varsin bräda samt ryggsäck innehållande dräkter till att kunna surfa nedför vulkanen! Här knöt sig allas våra magar rätt rejält, det var brant och vi hade ingen aning om hur fort det skulle gå. Guiderna instruerade oss i hur vi skulle ta oss ner utan att skada oss och lika lätt gjort som sagt så lyckades vi alla, en för en, ta oss ner oskadda! Det tog bara någon minut att komma ner, om ens det(?), tydligen gick det i ca 40 km/h och adrenalinkick hann varenda en av oss få! 

Från vänster: Pontus, jag, Elisa, Moe och stående Anton.

Skuttandes tillbaks till bussarna lärde vi känna två riktigt trevliga tjejer, en från Australien och en från Holland - som vi dessutom bestämde träff med några timmar senare, för att äta nyårsmiddag ihop med. Det blev en rolig kväll med god mat och en massa billiga drinkar - en frozen dauquiri kostade endast 18 svenska kronor och en flaska bubbel gick inte för en hundring ens, så ni förstår att det blev en del sådana. Det i samklang med all latinamerikans musik gjorde att vi höll oss vakna och non-stop-dansande enda fram på småtimmarna. Inte precis vad vi förväntat oss på förhand, men utelivet i Leon var glatt överraskande! Tummen upp för bargatan i Leon helt enkelt och ett tack till den samt våra nya vänner för ett riktigt härligt nyårsfirande.

 

Första dagen på det nya året bar det av ut till stranden igen - och denna gång badade vi inte bara utan vi lirade också boll med några Nicaraguaner, käkade gott och jag, Elisa och Anton fick för oss att surfa för första gången i våra liv! Kul tänker säkert ni, men livsfarligt(!) tänkte de som såg på haha… Killen vi hyrde brädor av sa att ”surfing det är enkelt”. Så vi struntade i det faktum att vi egentligen var i behov av instruktör och promenerade ivrigt mot stranden ensamma med varsin bräda i famnen. Jag överskattade mina icke-existerande surfingkunskaper och gjorde således en snygg med ack så ofrivillig bakåtvolt vid mitt första vågmöte - brädan landade som tur var inte på någon annan människa men det gjorde jag och mannen som jag råkade landa på utbrast såklart: ”Qué haces??/Vad gör du??” jag: ”öh, oj, shit… perdon señor, perdon/förlåt”, Elisa lyckades tappa sin bikiniöverdel innan vi ens var ute på knädjupt vatten - och jag kunde verkligen inte ta mig till henne för att hjälpa till på grund av att jag av bara synen fick världens skrattanfall (med understrykning på världens), så hon fick på något tafatt vis lösa detta själv - extremt rolig syn vill jag lova och jag kan inte hålla mig från skratt ens nu i skrivande stund eftersom synen nu spelas upp på nytt i mitt huvud! Hur som helst så lyckades vi ta oss till en annan del av stranden med färre badande människor och där kunde vi tillslut ta oss ut på djupare vatten och iallafall ta oss upp sittandes på brädorna. Ingen av oss lyckades stå upp men jag lyckades iallafall med att paja min bräda då jag på väg in till land surfade upp på stranden fastklistrad/liggandes på brädan (likt en säl eller möjligtvis en val)… ”fenorna” på undre/bakre delen av brädan tålde inte detta utan gick av, såklart. Sen att vi alla lyckades skrapa upp några kroppsdelar kan jag även det tillägga - och som ni av min beskrivning ovan säkert förstår så var surfing inte so much ”enkelt” for us, men nog så kul!! Nästa gång blir det dock lektion med en riktig instruktör, det har jag lovat mig själv och mamma Hrönn.

Anton, jag och Elisa innan vi massakerade stranden i Leon...
 
 
Övrig tid gick vi på marknader och testade nya maträtter på olika spännande restauranger. Men då vi egentligen skulle åka hem den 2/1 blev Moe magsjuk, vilket ju inte känns ultimat till att vara på en 6 timmar lång och krokig bussresa. Så vi stannade kvar med honom den 2e för att istället åka hem den 3e. En dag extra i Leon gav tid till att bara vara och det var faktiskt skönt att ha en dag där vi bara strosade runt i lugnt tempo och på kvällen satt hemma på hotellet och spelade spel. Det var för er information också Elisas födelsedag den 2e, så vi sjöng såklart för henne på morgonen med tårta och lite små presenter. Vi hade redan firat henne dagen innan men jag tror ändå att hon tyckte det var extra nice att inte åka 6 timmar buss på sin födelsedag också. 

Med dagens gång, den 2e, lyckades faktiskt en viss hemlängtan till min värdfamilj i Santa Isabel växa sig in på kroppen - vilket ju är ett väldigt fint tecken och betyg på att jag trivs bra hos min värdfamilj och här ute på landsbygden. Så väl hemma igen är jag ändå glad att semestern inte varade allt för länge. 

 

Nedan kommer lite samlade bilder från helgen:

 
 Att tillägga till bilden nedan är att en kan gå upp på taket på denna vackra vita katedral i vanliga fall, men de dagarna vi gick dit för att försöka komma upp var det stängt och vi lyckades således inte med detta. Men så mycket som vi fattat tycke för denna stad är vi säkra på att åka tillbaks och då gå upp på taket - som vi hört ska vara fantastiskt fint! 
 
Nos vemos! /Fannie  
Allmänt, Nicaragua | |
Upp