Nu har jag ju bott här ett tag och fått chans att känna lite mer på mitt nya hem. Det skiljer sig en del från de hem jag tidigare bott i men nu börjar jag ändå känna mig hemma här också!
Här har vi fasaden till husets huvudbyggnad. Ingången i form av ett staket gör vardagsrummet till en allmänt inbjudande plats, så släktingar och grannar kommer och går, in och ut, dygnet runt. Vilket såklart är trevligt och gör att jag med många olika människor, alltså i större utsträckning, får öva min spanska. Att det är så öppet som det är gör också att spontanfotboll på gården utanför utövas mer frekvent vilket såklart är kul!
När vi ändå befinner oss här ute på gården vill jag passa på att introducera er till latrinen, alltså toaletten! Som stabilt står bredvid grisarnas lilla inhägnad.
Latrinen fungerar lite som ett omodernt utedass, så det är helt enkelt en djup grop under som jag inte har någon aning om ifall de på något vis rensar och isåfall hur det då går till. Men här inne på min familjs latrin är det förvånansvärt lite insekter och sålänge en håller för näsan och inte råkar få sig en syn nedåt i toalett-hålet så är toabesöken helt och hållet smärtfria. Tummen upp!
Dags att kliva in i vardagsrummet - eller allrummet kanske en bättre kan kalla det för.
Det finns ungefär 10 plaststolar, en hängmatta, en större "fotölj", ett bord och en tv med dvd-spelare! Så här kan en chilla i hängmattan, se på tv, alltid samtala med någon, äta mat, dansa, spela spel..osv, osv. Det är här jag och resten av familjen, förutom mamma Mayra, spenderar mest tid i huset. Mamma Mayra står däremot för det mesta inne i köket. Där lagar hon tre måltider om dagen samt bakar otroligt många majstortillas.
Som ni kan se tillagas all mat här över öppen eld och trots "lufthålen" i väggen är köket allt som oftast väldigt rökfyllt. Tror inte att det är jättehälsosamt för mamma Mayra som spenderar hela dagarna i denna rök tyvärr. Vet att jag någonstans fått höra eller läsa att laga mat i ett sådant här kök är som att röka mer än ett paket cigg om dagen.
Bakom köket finns ett draperi som avskärmar familjens sovrum från resten av huset. Trots att jag nu bott här ett tag har jag ännu inte fått gå in i detta rum. Är extremt nyfiken på hur det ser ut, hur dem sover och vad mer än sängar som finns där inne men det känns inte helt välkomnande att gå in där än så det får förbli ett mysterie tills jag någon dag kanske får ett välkomnande in eller faktiskt vågar fråga om jag får entra.
Tills dess, kan vi gå vidare ut på baksidan. Till hushållets vattenkärl, dusch, "tvätt-stuga", förråd och kyckling+kalkongård! Lite allt-i-ett feeling över denna plats som ni hör.
Under det svarta "locket" rymms en massa vatten som vi använder till dusch och tvätt framförallt! Så exempelvis, när en ska duscha så greppar en tag i en skopa och hink - skopar över vatten från det stora kärlet till hinken och tar med sig denna in i duschen.
Där är det bara att börja skopa vatten över sig själv och för er som läst mitt föregående blogginlägg då jag beskrev arbetet bakom hämtandet av vatten så antar jag att ni förstår att jag inte gärna slösar på vattnet utan att det bara blir några få skopor. Inget onödigt vatten ska behöva gå till spillo och det har i mig börjat infinna sig en ganska stor "aha"-känsla över hur lite vatten en faktiskt behöver för att bli ren! "Aha inte 40 liter, utan snarare 4".Här finns som sagt kalkoner och höns, som ibland på språng in till en i duschen eller i försök att komma in i mitt rum som har en egen ingång här ifrån bakgården.
Då tjurarna och hästen inte är på betesmarken, kvälls och nattetid, så befinner de sig för det mesta i ett inhägnat område bakom duschen. Men en kväll hade jag varit på mitt rum en stund för att byta om innan jag gick in till allrummet för att hänga med familjen. Så öppnade jag dörren från mitt rum och blev livrädd av synen jag möttes av, för där stod ena tjuren med rumpan bara några centimeter från mig i dörröppningen. Så där stod han alltså, och 1.drack från vattenkärlet - alltså det vatten jag duschar i och 2.bajsade PRECIS utanför min dörr. Haha. Trevligt.
Well, livet här på landet har sina nackdelar men också sina fördelar och framförallt sin charm. Och så fort en själv väljer att uppskatta det lilla så behövs inte mycket annat än en plaststol för att kunna sitta och skratta tillsammans med familj och vänner i allrummet en hel kväll. Med ödmjuka och osvenska ögon bor jag ju väldigt fint! Känner inte att jag behöver mycket mer eller annat för att leva livet här och även om det kanske vore nice med lite trådlöst internet, rinnande vatten, vanligt (rent) golv och mindre djur samt insekter så börjar jag så smått vänja mig vid alla dessa ovana saker och som jag i början nämnde, känna mig hemma här!
Djurrädslan som jag reste hit med mildras för var dag och den utgör faktiskt inte ett särskilt stort problem för mig längre. *applåder*. Iallafall inte här hemma i huset. Kalkonen som brukade jaga mig lite här och var har tyvärr blivit överkörd (verkligen hemskt och jag tycker så synd om den och även familjen eftersom den säkert var värd en del pengar) men det gör det desto lättare för mig att röra mig runt omkring huset eftersom jag slipper bli jagad. Och som tur är hann han faktiskt befrukta en av kalkonhonorna innan han gick bort, så i allrummet springer små små söta kalkonkycklingar nu runt och kvittrar istället! Så himla mysigt faktiskt och icke-rädsle-framkallande.
Avsluta vill jag göra med en bild på vår fantastiska utsikt som jag dessutom får se ut över varje dag. Lyx!
Kommentera