Idag är det den internationella kvinnodagen, en dag som är till för att uppmärksamma alla de förtryck som existerar mot kvinnor världen över. Eftersom jag och Elisa Gyllin just nu arbetar och bor i Nicaragua vill vi, genom vår artikel nedan, uppmärksamma fler om hur situationen ser ut för många av de kvinnor vi träffar här för att sprida förståelse för hur förtryck mot kvinnor uttrycker sig i olika länder. Inlägget finns också att läsa på vår gemensamma projektblogg!
Idag är det den internationella kvinnodagen, en dag som är till för att uppmärksamma alla de förtryck som existerar mot kvinnor världen över. Då vi arbetar och bor i Nicaragua just nu vill vi uppmärksamma hur situationen ser ut för många av de kvinnor vi träffar här för att skapa förståelse för hur förtryck mot kvinnor uttrycker sig i olika länder.
Kvinnor som brottslingar och brottsoffer
Först och främst är kvinnors rättigheter mer begränsade i Nicaragua än i Sverige. Abort är helt olagligt i Nicaragua. Innan 2006 fick kvinnor göra så kallade ”teuraupetiska” aborter, alltså när läkarna anser det vara farligt för moderns hälsa att föda barnet. Men efter november 2006 förbjöds även detta och idag riskerar både kvinnan själv och personen som utför aborten flera års fängelse om de blir dömda av en domstol. Nicaragua har en mödradödlighet på ungefär 150 dödsfall av 100 000 födslar, där kvinnor som lever i fattigdom är huvud-offren, i kontrast till Sveriges 4 dödsfall på 100 000 födslar, vilket skulle kunna vara en följd av den rådande lagstiftningen. En annan viktig faktor i och med detta är att Nicaragua ligger i toppen i rankningen av tonårsgraviditeter i hela Amerika.
Könsrelaterat våld är ett annat problem här i Nicaragua. Inte bara när vi pratar om kvinnor som individer utan också i en större kontext, som ett offentligt såväl som ett politiskt problem. Trots att lagar som skulle kunna motverka en del av mäns våld mot kvinnor finns stora brister och problem som gör att kvinnor inte skyddas helt. I lagen mot kvinnligt våld (ley no. 779 ley integral contra violencia) ingår medling som ett möjlig dom vilket innebär straffrihet för den som begått brottet. Kritik mot denna lag har varit att det motarbetar eliminering och förebyggande av våld mot kvinnor medan regeringen har försvarat detta med att möjligheten att dömas till medling ska stärka och skydda kärnfamiljen. Vilket påvisar att regeringen värderar kärnfamiljen högre än eliminering av könsrelaterat våld. Amnesty international skriver att mellan januari 2016 och oktober 2016 begicks det 44 könsrelaterade mord i Nicaragua varav 30 förblev utan åtal.
Regeringen har således byggt upp en lagstiftning som gör att män som brottslingar möjliggörs strafflindring i större utsträckning än kvinnor som brottslingar i och med att utförandet av abort ger en strikt fällande dom i kontrast till domar vid könsrelaterat våld.
Kvinnors ansvar och begränsade frihet i hemmen
Förutom att kvinnor här har färre juridiska rättigheter än i Sverige har även kvinnan en väldigt tydlig roll i hushållet. Särskilt på landsbygden, där vi nu också bor och arbetar, är det kvinnorna som har huvudansvaret för hushållet och dess sysslor som tillkommer. Inte bara är det mammor som lagar mat utan också döttrarna i hemmen. Det är dem som stiger upp i gryningen och bakar tortillas, lagar frukost, städar huset och gården samt stryker männens kläder inför deras kommande arbetsdag. Vår erfarenhet är att männen i större utsträckning verkar ha ett ansvar av mer fysiskt ansträngande sysslor som sträcker sig utanför hemmets gränser, medan att laga mat, städa, vattna blommor, tvätta och ta hand om barnen är det i regel majoriteten av kvinnorna som ansvarar över. Detta leder i sin tur till att kvinnor i regel blir mer låsta till hemmen medan männen har större frihet att röra sig utanför respektive hushåll.
Som ett resultat av att kvinnor är mer låsta till hemmen är det överlag bara män som hänger omkring på gatorna. Och gående längs gatorna på landsbygden likväl som inne i staden Somoto lyckas vi aldrig undkomma catcalls eller visslingar från dessa män. Viskningar eller till och med ropande från mötesgående män om att vi är deras älsklingar eller ljudläten anspelande på något sexuellt är något vi möts av varje dag. Trots att många visslingar förmodligen beror på att vi är västerländska kvinnor så gäller inte detta bara oss och det är trots allt inte oss det är synd om, utan det är dem Nicaraguanska kvinnorna som i slutändan far illa. Upplevelser om att vi kvinnor ses som objekt som männen äger rätten över att dels vissla på men också fysiskt ta på hur och när som helst uppmärksammar oss på daglig basis om den rådande machokulturen och mäns maktposition i förhållande till kvinnor i Nicaragua. Detta i sin tur är inte bara ett problem på det personliga planet men också är ett politiskt problem då det, som vi skrev tidigare, finns brister i den gällande lagstiftningen i Nicaragua. Vi menar på att det är viktigt för Nicaragua att jobba med detta på både på policy-nivå likväl som på gräsrotsnivå.
Vi ser vidare att unga tjejer här i Nicaragua är mer begränsade än i Sverige på ett generellt plan. När vi pratat med unga tjejer som vi känner är vår uppfattning av att de begränsas mer i sin frihet av val partner i jämförelse med killar. T.ex. känner vi tjejer som inte får ha pojkvänner för deras familj medan killarna får detta eftersom att killarna inte kan bli gravida. Det här är såklart en svår fråga eftersom det rör sig om ekonomiska faktorer, men vi märker att det inte läggs samma ansvar på sönerna i familjen att undvika graviditet som det görs på döttrarna. För att koppla till ansvar över hushållssysslor innebär även detta att unga tjejer inte har samma möjlighet att röra sig utanför hemmet, för att t.ex. spela fotboll, och måste ha tillstånd för att lämna hemmet från sina föräldrar, något som vi inte upplever att killarna behöver i samma utsträckning.
Ett gemensamt ansvar
Under vår tid i Nicaragua så inser vi våra privilegier som vita kvinnor från ett västerländskt land och kan på många sätt känna fördelarna med att få vara kvinna i Sverige jämfört med att vara kvinna i Nicaragua. Med det sagt så vill på något sätt inte påstå att det inte existerar något förtryck mot kvinnor i Sverige också, för det gör det, och framför allt är det viktigt att lyfta den intersektionella analysen av förtrycket. Men vi tycker också att det är viktigt att lyfta hur förtrycket kan se ut i andra länder och hur vi alla måste ta ett gemensamt ansvar för att eliminera förtrycket överallt. I Sverige, i Nicaragua men också globalt.
Slutligen vill vi skicka en big shout out till alla våra systrar och snippbärare runt om i världen, glöm inte att ni är bäst!
// Fannie och Elisa
Kommentera