Bästa/sämsta/favorit-osv

Ytterligare en månad, och mer! har passerat här i Nicaragua. Eftersom tiden rusar förbi i vanlig ordning, har jag helt glömt bort att svara på frågorna om vad som varit det bästa, sämsta, jobbigaste osv med Nicaragua denna månad. Men nu har jag skrivit ner mina "nya" svar. Men jag lägger även upp svaren från senast gång jag svarade så att en enkelt kan jämföra och se hur tiden förändrat svaren på frågorna. So here you go: 
 
Bästa (just nu - 12/3): Fortfarande tycker jag att dygnsrytmen är fantastisk men jag vill också höja de Nicaraguanska människorna till skyarna som också är det ”bästa” med Nicaragua. Sättet de välkomnat en på, med öppna armar och med så mycket kärlek, är jag dagligen så oerhört tacksam över.
(tidigare svar): För min del är det själva dygnsrytmen. Jag älskar att gå och lägga mig tidigt på kvällen för att piggt vakna upp i takt med solen. Gå ut och springa eller promenera i gryningen för att sedan kunna ta vara på dagens alla ljusa timmar. Alla familjer här i Nicaragua har såklart inte en ”vakna-5-på-morgonen-och-somna-20-21-på-kvällen”-dygnsrytm, men min familj här har det så det är jag glad för! 

Sämsta (12/3): Det sämsta har dock med Nicaraguanerna att göra trots att dem i sig är det bästa med landet! MEN, de har tyvärr extremt svårt att säga sanningen ibland. Jag får känslan av att de inte vill göra en besviken eller upprörd och därför slänger till med en lögn eller helt enkelt undanhåller sanningen för en. Något som mestadels bara gör mig förvirrad eller lite irriterad, men som faktiskt också gjort mig väldigt besviken och ledsen vid enstaka tillfällen. 
(tidigare svar): Vad jag tycker är det sämsta med Nicaragua hittills är nog hur djur behandlas. Det piskas hit och dit och var och vartannat djur är så smala att en utan problem kan räkna revbenen på långt håll. Sedan också: Laddaren eller el-uttaget som lyckats slå ut batteriet i min iPhone, iPad och extramobil.

Favoritmat (12/3): Alltså jag har ju inte tröttnat på de ständigt friterade bananerna än så jag måste även denna gång lyfta fram mamma Mayras friterade bananer som vinnare i denna kategori!
(tidigare svar): Vad min mamma Mayra ofta lagar och som jag verkligen älskar är friterade bananer, serverade med riven ost och lite sås. Sen är ju all färsk frukt extremt god här så även om frukt i sig inte är en måltid räknar jag dem till en delad förstaplats för att det är så gott! 

 

Jobbigast denna månad har inte varit insekterna - för min kropp verkar ha acklimatiserat sig eller bara vant sig vid alla insekter så det kliar faktiskt inte så mycket överallt längre. Jobbigast har istället varit att jag haft extrem hemlängtan, inte hela tiden såklart, men det var några dagar i rad innan vi åkte till Costa Rica som jag längtade hem väldigt mycket.
Jobbigast tidigare: har nog varit att en fått så mycket bett, det kliar alltid någonstans på kroppen och framför allt känns det extremt obehagligt och jobbigt rent psykiskt att det är små djur som kryper runt och biter en överallt.

 

Överraskning: hmmm denna är svår, jag vet faktiskt inte vad som varit mest överraskande denna månad.
(tidigare): Jag tycker det är helt fantastiskt och överraskande att en lyckats vänja sig till levnadsstandarden och livsstilen här såpass mycket och bra som en redan lyckats göra! Trodde inte att jag skulle känna mig hemma och vara van vid att varken ha wi-fi eller rinnande vatten i huset så fort som jag gjort exempelvis.

 

Vad saknar du mest från Sverige: min familj. 
(tidigare): Saknar såklart alla nära och kära i Sverige. Men samtidigt är jag van vid att bo ifrån min familj, många nära vänner och släktingar, så mer konkret saknar jag nog mest att bara kunna lyfta luren för att ringa och prata med dem, eller på annat sätt komma i kontakt med dem alla på ett så enkelt sätt som jag kan göra vart jag än befinner mig eller bor i Sverige.

 

Kulturkrock: De små lögnerna som jag nämnde under kategorin ”sämsta” är förmodligen den kulturkrock jag upplevt starkast denna månad.
(tidigare): Det här med att en inte äter en enda middag tillsammans hela familjen utan serverar personer efter någon slags hirarkistege. Som ingen vill erkänna handlar om mak men som verkligen verkar handla om det. Åtminstone 5 av 7 kvällar i veckan serveras nämligen jag middag först, på familjens finaste porslin. Sedan får pappan, sönerna och eventuella gäster mat. Att tillägga här är att det inte är ovanligt att jag hunnit äta upp min mat innan de serverats och att männen sedan också dem hunnit äta upp innan döttrarna och mamman till sist får äta den mat som finns kvar, på små plasttallrikar. Tycker det är tråkigt men framförallt sorgligt att kulturen kring middagar fungerar på detta vis. 

 

Nu ska jag skynda mig tillbaks till byn för en eftermiddagsträning, tacohej - ha det fint! 

Allmänt, Nicaragua | |
Upp